lonnlov

vet inte om jag känt mig såhär liten och hjälplös sen jag var fjorton år och skulle operera min rygg rak. mamma fick sova på mitt golv natten innan och jag somnade aldrig. grät för att jag mådde illa. var så rädd och på morgonen efter åkte vi bil i flera timmar. jag satt i framsätet i randig tröja och sa nästan ingenting. kom in i ett rum. blev tvättad och fick flätor i håret. blå rock och knästrumpor. var nervös och reste mig upp. sjuksköterska suckade och fick byta strumpor på mig. pappa fick följa med när jag skulle sövas ner. han hade på sig grön sjukhusmössa och det sista jag minns är att jag fnissade och han fnissade. sen fick jag en spruta och så vaknade jag och mamma stod där. jag frågade var jag var, vad som hade hänt. hon sa att jag opererats. är det över sa jag. det är över sa hon. men så kom ikväll och det kändes forfarande inte över.