lonnlov

jag var femton år och sommaren var snart slut. den skrev till mig för att den gillade min tröja. skrev till varandra och skulle ses. håkan hellström på liseberg. men bytte inget nummer. letade och letade. såg den aldrig. åkte till örebro igen och så hade vi stått vid samma prickiga paraply. typiskt och den hade stått på bänken vid godisaffären, ropat mitt namn. gått fram till någon som sett ut som mig. sagt förlåt, jag såg fel. synd och hade varit fint. men snart. fortsatte skriva. började aldrig bry mig om min nya skola, skrev om nätterna istället för att sova. skrev om kvällarna istället för att läsa i min samhällskunskapsbok. den skrev att jag var den enda kärleken. den spelade i ett band. typisk sångare. en emil berättade att den pratat om mig på en spelning. bytt ut namn i kärlekssånger till mitt. vi skulle ses hela tiden. skrev långt till varandra. blev ledsna på varandra. slutade prata. började prata. i klassen över mig gick någon med fin lock i luggen och likadana kläder som mig. men jag såg ingen annan så det spelade ingen roll. ville hem och se om den skrivit.

en kväll hade någon med dolt nummer ringt mig. dagen efter fick jag reda på att det var den. frågade om den ville ringa igen. det ville den inte. det den ville säga gick inte att säga längre. allt försvann och kom tillbaka. kom tillbaka och försvann. men jag tänkte aldrig på något annat. dagdrömde mest om första gången vi skulle ses. den nattdrömde att den blev vikare på min skola. att den gick till torget och köpte solrosor till mig. sen såg den mig vid mitt skåp, jag tappade alla mina böcker. den skulle gå fram och hjälpa mig, när seth cohen kom och hjälpte mig istället. sen gick jag och seth cohen hand i hand därifrån. jag sa att det skulle aldrig hända. jag skulle aldrig välja seth cohen före dig.

det blev sommar igen och jag skulle till staden där den bodde. glad och förväntansfull. dagen innan bestämde den att den skulle åka. till en annan stad, femtio mil bort. jaha ja. sen fortsatte allt. höst. sen vår och någon annan kom in i mitt liv lite. åkte till den en helg och när jag kom hem frågade den chans på mig. jag sa ja. men det tog mig en dag att göra slut. ville aldrig vara med någon annan. den bodde ännu längre bort nu och när det blev sommar igen skulle jag hälsa på. sjuttonårshjärtat var precis lika förälskat som femtonårshjärtat, och sextonårshjärtat, varit. kostade femhundra enkel resa, men den skulle betala den ena. pratade med min mamma. skeptisk men okej.

några dagar senare skrev den långt. att det inte fanns någon. att de var fem stycken som lurat mig och där satt jag på mitt nya rum. tappade rösten och fick vara hemma från jobbet.

tänkte att jag ska aldrig mer ha en tröja som någon, några, kan gilla.

septembernatt. nervös på bänk vid kyrka. lugn bredvid på spårvagn. hon frågar om jag vill ha te. nej tack. okej, säger hon, hör fel och ger mig te. pepparmintste och havreknäckebröd med ost. hon som säger att hon inte trodde vi skulle ses igen. jag som säger gott te. hon som skrattar. sen frågar hon vad jag vill lyssna på. jag vet inte. hon visar och ber mig välja. väljer total eclipse of the heart. mitt sunda förnuft säger mig att det vore smart att låta dig vara, men jag har aldrig varit särskilt smart. säger hon och jag säger nej, inte jag heller.

jaja. jag har nytvättade lakan och lena armar åtminstone.

där jag växte upp fanns det en skola, några förskolor, en livsmedelsbutik, ett industriområde, en häftstiftsfabrik, några frisörer, två pizzerior, två bankkontor, en vårdcentral, en kyrka, en kiosk. och jag. alla hittade pojkvänner, flickvänner. utom jag. första veckan i nian kom någon in i mitt lilla liv. som gillade fotboll och pop. var hundranittiotvå centimeter. fin. kom inte från där jag växte upp. minns elljusspåret en rast med min bästa vän. precis när den där träffat en annan och inte mig. någon som inte alls var som jag. min bästa vän blev ledsen och sa att den märkt för första gången på mig, att jag tyckte om någon. två år gick. de förlovade sig. jag hade annat att tänka på. tänkte bort det där. sen tog det där slut och vi fikade på alla hjärtans dag när jag var sjutton. gick på bio, tog kvällspromenader, satt i parken vid fotbollsplanen. sen försvann vi från varandra igen. vet inte hur men jag var ledsen. två år senare ses vi igen. i vår hemstad av en slump. pratar dricker öl. jag säger "du är min första kärlek". svarar "du är min andra kärlek. fast jag vet inte vem som var före dig egentligen". de spelar my heart will go on jag tar den där handen jag aldrig tagit i förut, säger "de spelar my heart will go on, jag tänker bjuda upp dig". den ler och tar min hand. vi går förbi alla. dansar tryckare och tänker att nu vill jag aldrig släppa. efteråt säger den "jag skulle väldigt gärna pussa dig nu", svarar "jag har velat pussa dig i fem år", svarar "och jag har velat pussa dig i fem år". "men jag skulle kanske inte vara snäll mot en annan tjej då". mitt hjärta krossas lite som fjortonårshjärtat och så pussas vi på kinderna och allt är som det alltid varit igen.

ljusblå köksluckor, fönster som går att sitta i, badkar, inglasad balkong. har aldrig velat stanna mer.

går hem från spårvagnen. möter någon som ramlar i backen. frågar hur det gick. den skrattar och säger att det gick bra, tror jag. orkar inte prata. möter någon vid dörren, åker hiss tillsammans. den är hälften så stor som jag och säger åh vad kallt det är. ja säger jag. ovanligt för göteborg. ja verkligen säger jag. hej då, hej då. kommer in. äter knäckebröd, majsbröd, chokladsmet, halstabletter, majsbröd igen och mår illa. dricker vatten och ser på dårfinkar & dönickar, somnar. badar badkar och läser cosmopolitan istället. där står det att silikon är otrendigt och att de nya playerkillarna är snälla, att vi ska akta oss för dem. tänker att jaja jag ska nog akta mig. går upp och tänker diska, men sätter mig under täcket och lyssnar på supremes istället.

nytt år och avokado för tre kronor styck. köper säkert minst elva. äter två om dagen tills det känns som en avokadokärna fastnat i min hals. åh ljuva allergireaktion. tolv tabletter och går till spårvagnen. ringer till mamma, gråter. hon kallar mig lille vännen och snuttan. gråter mer. nu har jag fem avokadosar över om någon vill ha.

finaste julaftonen i världshistorien. nu allerskorsord och hjärttäcke.

hemstad: snö!

snart är det två år sedan jag var i den där lägenheten. med molntäcket, lilla balkongen, senapen. soffan vi aldrig vaknade på tillsammans. fick låna en bok. blå stor tjock kanske svår. sen blev det vår och sommar och höst och vinter och vår igen och sommar igen och höst igen. vinter igen och nu sitter jag här med den blåa stora tjocka inte så svåra. förstår absolut inte varför jag inte läst innan, förstår ännu mindre varför jag ska göra det nu.

vill ju bara se på bambi med henne.

alldeles för rörigt känsloliv, alldeles för mycket pepparkaksdeg.

sandra frågar: har du prickiga trosor?
jag svarar: ja
sandra säger: som ett snöfall i ditt underliv!

vad jag gör min sista tonårskväll: får lite besök, ser på fotboll och kalla fakta, äter marängtårta, får en fin blommig plåtburk, pratar i telefon, får veta att westlife kommer till sverige snart, gråter en stund, får ont i magen, dricker vatten, läser dagböcker, öppnar fönstret, kanske somnar.

för nio och ett halvt år sedan i min dagbok: "gud vad jag håller på. det går inte. det finns exakt nio killar jag bara inte kan sluta tänka på: jocke - alltså mickes brorsa. mörkhåringen - en kompis till mickes kompis. killen jag såg på safir masters. och alla i westlife."