lonnlov

det är höst och jag har mitt rosablommiga täcke nära. kunde ju vara värre.

när hon kommer hem igen ska jag dra ner hennes persienner, luta mig mot hennes lite för korta men fantastiska axel, ta med henne på kvällspromenader, koka ägg åt henne, pussa henne på håret trots att hon inte tycker det är pussvänligt. tycker ju det är mest pussvänligt i världen nästan.

första natten drömmer jag att den säger att vi hånglat till westlife, jag skrattar och säger att nej det skulle jag minnas. men den säger att den är säker, vi har hånglat till westlife, precis här, vid utgången. säger att det var ju ett år sedan, jag har kanske glömt. men jag skulle aldrig glömma. nästa natt drömmer jag att jag ser den utanför spårvagnsfönstret, och att den ser mig. senare på dagen går jag med mina föräldrar i en park och den sitter där i grön tröja. kramar mig och går med oss. på kvällen är vi hos en gemensam vän, trots att vi inte har några gemensamma vänner. egentligen. den sitter med mig på ena sidan och henne på andra sidan. håller oss båda i händerna. jag är ledsen, hon är arg. de bråkar. de är ju varandras. sen går den och jag, tillsammans. håller mig i handen. sen vaknar jag och jaha de är fortfarande varandras.

stuvade makaroner! glassbåtar!

topp ett finaste hösten i mitt liv:

ett. hösten för fyra år sedan i uppsala

tänker bara engagera mig i anne frank och bambi nu. räcker så.

köper rosablommiga sovshorts, känns inte bättre. någon frågar efter vägen till en skola. jag förstår ingenting. säger att jag inte vet något. jaha okej jag frågar någon annan. fast på engelska. ja säger jag. gör det. tack ändå. ja tack själv. köper nya tandborstar och flourtabletter med smultronsmak, känns fortfarande inte bättre. köper ett rosträd, känns lite bättre. kommer hem och hon är hemma. vi äter mat tillsammans. hon: knäckebröd med ägg och kaviar. jag: qourn och tomatsoppa. sen spelar vi yatzy. ingen slår rekord, men det känns ändå bättre. bestämmer att vi ska dricka öl på kellys. tänker att livet är fint, ändå. vi dricker lite öl, köper chips på jonnys eller lennarts livs. vet inte. sen åker vi hem. och jag gråter på spårvagnen. såklart.

ps. är trött på att gråta på spårvagnar.

topp tre idag:

ett. braceface i blommiga soffan
två. lösviktsgodiset i kiosken här
tre. mozzarellan i lyxmiddagen

har aldrig varit så nära ett par bruna ögon förut.

sitter på ett tåg i tre timmar. när jag är framme sätter jag mig på tolvan. på tjugo minuter hinner jag se nio personer jag känner igen. ingen ser mig. kommer hem och mamma kramar mig, fast vi nästan aldrig kramas i min familj. sen frågar hon om jag är hungrig och nej det är jag faktiskt inte. hon har redan ställt in mat i micron åt mig, fast vi verkligen aldrig ställer in mat i micron åt varandra i min familj. jag går in på toaletten, där är det levande ljus på handfatet, på ett litet blåblommigt fat. när jag kommer ut frågar hon vilken dag jag vill äta tacos. oj, säger jag. ska vi äta tacos. ja, lördag frågetecken. lördag blir fint. pappa kommer hem och klappar mig på kinden och ser väldigt glad ut. berättar att de köpt husvagn, fast jag redan vet det. de berättar att de har köpstopp hela september, fast det vet jag också redan. att det enda de får köpa är mat och saker till husvagnen. tycker att dom är finast i världen.