-

min högstadietid var lugn, med godis och kortlekar i kafeterian, fina promenader om kvällarna. jag var ganska blyg och ganska nöjd med att inte prata med den jag var förtjust i. bara skriva sms. han gick i klassen bredvid min. vi vinkade till varandra ibland, sa hej ibland. tror han var som jag ungefär. när jag tältade med mina vänner på sommarlovet skrev vi till varandra tills min vän tyckte vi aldrig kom någonstans i vår relation och tog min telefon, ringde och frågade chans och så var vi ett par. han skrev är vi ihop nu. ja, svarade jag. så satt jag på en gunga mitt i natten och han skrev att han älskade mig. det kändes konstigt att han skrev så men jag satt kvar där och ville aldrig somna. kvällen efter hade jag varit vaken i två dygn och min morfar höll på att dö. han skrev att vi ju faktiskt inte kände varandra och det kanske inte är någon bra idé att vi är tillsammans. det var ingen bra idé, men just den kvällen ville jag att det skulle vara det. så där satt jag och kunde aldrig somna.

morfar dog den sommaren och när hösten kom skulle vi dansa vals i skolan. fick dansa med honom och vi pratade med varandra för första gången. på kvällen skrev han att han fortfarande gillade mig. då ville jag inte längre och trots det här och tusen andra små saker så är alltid min första högstadietanke victor weidersjö. som hade den mjukaste tröjan jag visste och alltid ropade beccy! i korridoren. som var med mig på hemkunskapen, på syslöjden, på svenskan, på fysiken, på idrotten. som nog var det finaste jag visste.

Kommentarer
Postat av: disa

blir alldeles varm.

du är något av det bästa rebecca!

2010-05-01 @ 14:56:04
URL: http://englittersaga.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0