-

det var vinter. han låg där, bredvid mig. frågade vad vi var, egentligen. jag svarade inte. han sa att vi är väl människor, det är väl det enda. ja det är vi nog, sa jag. ingenting mer. han och jag var ingenting. so come back, i am waiting kom på min sovskiva. han sa att han behövde vatten, jag visste att han inte alls behövde vatten. jag låg kvar. när låten var slut gick jag ut i korridoren. när han hörde mina knakande fötter gjorde han också det. jag frågade om han ville komma tillbaka. han kramade mig länge och fint och sa att det ville han. några månader senare slutade han med det. det var väl egentligen det finaste jag haft. synd att jag aldrig kan förstå något.

ps. låten är åtta minuter och två sekunder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0