lonnlov

snart är det två år sedan jag var i den där lägenheten. med molntäcket, lilla balkongen, senapen. soffan vi aldrig vaknade på tillsammans. fick låna en bok. blå stor tjock kanske svår. sen blev det vår och sommar och höst och vinter och vår igen och sommar igen och höst igen. vinter igen och nu sitter jag här med den blåa stora tjocka inte så svåra. förstår absolut inte varför jag inte läst innan, förstår ännu mindre varför jag ska göra det nu.