-

går på promenad. pratar om vad som är värst, att bli kastad från mount everest eller brinna upp. vill prata om något annat. hon frågar om vi ska prata om pojkar istället. gärna, säger jag. sen gungar vi. hon sjunger tyst, jag dagdrömmer. det är mörkt och prasslar från busken. men jag är aldrig rädd när hon är nära.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0